ohfridays

 

tvåtusentretton. mitt tjugoförsta år. det har varit ett bra år. fyra månader spenderades på university of limerick, irland. fyra bra månader. ibland längtar jag tillbaka dit. eller ja, kanske mer specifikt till irlands landsbygd. det gröna landskapet, de strövande fåren och klipporna som stupar rakt ner i havet. specifikt tillbaka till butlers varma choklad, som ryktas vara den bästa varma chokladen på ön. specifikt tillbaka till 3:50 euros-guinness som tar exakt 119 sekunder att hälla upp för att den ska bli alldeles perfekt. kanske mest specifikt till de jag träffade där. de som inte heller längre är där. 

 

tvåtusentolv slutade abrupt och kaosartat och lämnade mig undrandes om jag någonsin skulle kunna känna igen. lämnade mig med känslan att jag var omöjlig att stå ut med eller tycka om.

tvåtusentretton ser ut att sluta så mycket bättre. 

 

tvåtusentretton har varit ett tillfälle att andas, att utvecklas.

att lära känna folk som växt upp i en helt annan kultur än en själv.

att lära känna folk som får en att inse att det faktiskt är okej att känna sig bra och att uttrycka det.

att lära känna folk som faktiskt verkar tycka om en hur omöjligt det än verkade.

att en pil måste dras tillbaka för att kunna skjutas framåt.

 

jag fick vara jag och jag var okej.

 

jag kunde andas. igen.

 

och trots att hemkomsten var för sju månader sen så fortsätter jag.