(hej och förlåt igen fast ändå inte)

en gång i tiden så var jag bra på det här. en gång i tiden så flöt ord och meningar ut ur fingertopparna och in på datorskärmen och skapade. skapade vad? texter, uttryck, formuleringar. jag vet inte riktigt vart det tog vägen, men jag hoppas att det inte har försvunnit helt. nu vill jag bara be om ursäkt hela tiden.
 
förlåt, vill jag säga. förlåt att jag inte riktigt är som jag var förut. jag är hemskt ledsen.
 
& så kommer jag på, att det är ju det jag inte är. hemskt ledsen. jag mår ju bra.
 
det verkar förhålla sig på det sättet att en av mina former av kreativitet har sin grund i svarta tankar. då skriver jag, uttrycker mig, formulerar meningar, skapar. förhoppningsvis kan jag på något sätt få ut ett skapande av den här lite nya och spännande känslan också. välmåendet. det borde också kunna fungera som inspiration, kan en tycka.
 
jag ville bara säga att i det här fallet är tystnaden inte negativ.
 
jag är inte hemskt ledsen. jag mår ju bra.
 
 

Kommentera här: