när börjar livet

 
den där livsångesten efter studenten fick aldrig jag, tänkte jag. den där lusten att göra massa saker och se hela världen dök aldrig upp där i artonårsåldern. nu när jag är tjugoett och nästan färdigutbildad verkar ångesten nästan vara ett dagligt inslag. frukostägget var kokt lite för länge och avocadon var aningen för övermogen och banne mig att det inte går som det borde. tjugo veckor framåt kommer bestå av metodkurs och c-uppsats och aldrig tidigare har ord skrämt mig så mycket.
 
jag är ju alldeles för ung för det här.
 
jag vill ju göra saker.
se saker. 
 
ena dagen är det volontärarbete i sydafrika och dagen efter det är det tågluff genom europa och dagen efter det är det att söka praktik i berlin och dagen efter det borde jag ju åka till nya zeeland för det verkar ju så fint och dagen efter det vill jag åka roadtrip genom usa för att hälsa på alla amerikaner jag lärde känna på irland.
 
men utbildning
är ju en färskvara
har jag ju fått höra.
                                    jobba genast.
 
en annan dag vill jag engagera mig i spoken word eller poetry slam för jag inbillar mig ibland att jag kan rimma. 
 
en tredje dag är allt jag önskar mig en lägenhet som överstiger 20,6 kvadrat och har ett kök som faktiskt går att röra sig i och rum som faktiskt går att inreda. porslinet och vinglasen och den drömska soffan står kvar i barndomshemmet och bara samlar damm. 
 
då.
då kanske jag orkar göra saker.
då kanske jag orkar laga mat.
då kanske jag bryr mig om att städa.
då kanske jag börjar livet på riktigt.
 
men jag bara sitter här och har inte ens orkat börja kolla på tredje säsongen av american horror story som hade premiär i oktober.
 

Kommentarer:

1 Sofia:

skriven

Känner igen mig så himla mycket. Är färdigutbildad i juni och det finns ju så mycket som en vill med allt men hur var när orkar man.

Svar: Jag med. Ett plus med andra hand, när hyresvärden råkar gillar fina saker.

Kommentera här: