uppdatering

det tar trettiofem minuter att gå vägen från universitetet hem till mig. inte så himla länge tänker jag. speciellt inte när man räknar med att minst tio minuter en kvart av de minutrarna spenderas promenerande i ett soligt slottsskogen. förbi säldammen, där han och jag stod för drygt sju månader sen på den där första dejten som varade i nästan tolv timmar. genom grönområdet vid björngårdsvillan där åtaliga vår-sommar-sensommardagar har spenderats. förbi slottskogsvallen där vi såg håkan spela i juni förra året. det var ett bra välkommet hem efter fyra månader på irland. förbi blomsteraffären där gulliga gamla tanter arbetar och hjälper en att hitta växter som inte behöver vatten så ofta. extrapris på nästan allt, så ett par succulenter får följa med.
 
tänk vad många minnen man lyckats samla på sig. 
 
himlen har helt plötsligt återfått sin blå färg efter månader av olika nyanser av grått. på universitetet längtar vi tills körsbärsträden i allén framför annedalsseminariet knoppar ut. "den mest instagrammade bilden på hela året" skrattar någon, men det är ju så vackert. nu blir det sista året med körsbärsblommor för min del. på universitetet planeras det för c-uppsatser och jag och en klasskamrat ska skriva om hur kvinnan representeras i den populäraste samtida musiken. jag är inte helt säker på om mitt sinne kommer totalhaverera av besvikenhet och desperation eller inte. men just nu känns allting bra. sånär på att han åkte tillbaka till uppsala igår och jag måste sova ensam igen.
 
men annars.
annars är det fint.

Kommentera här: